Direktlänk till inlägg 21 maj 2025
OBS!!
Detta inlägget kommer att handla om döden och kommer därför att vara lite dystert. Jag kommer att vara väldigt ärlig kring mina tankar om döden så om detta är en trigger för dej som läser min blogg så kanske du inte ska läsa just detta inlägget!
OBS!!
Inatt så har jag sovit helt okej men ändå så har jag varit helt slut idag så efter att jag hade pratat med både pappa och mamma imorse så vart jag bara nere på toa och tog även mina två Omeprazol innan jag gick upp och la mej igen
Sen så sov jag fram tills vid 12:30 då jag vaknade av mej själv och bestämde mej för att ta mej upp ur sängen, klä på mej, ta resten av mina mediciner och även få i lite mat och kaffe i kroppen
Dagens frukost blev yoghurt med honung på och en mugg med snabbkaffe till det och detta mumsade jag i mej medans jag tittade vidare på I Kissed A Girl på TV
När jag satt där och tittade så ringde pappa och berättade att dom hade satt in palliativ vård på farmor idag för att nu var det så illa så att hon vill varken äta eller ta sina mediciner så då hade läkaren bestämt att det bästa var att sätta in vård för livets slutskede.
Jag ska inte ljuga utan säga att jag blev lite chockad med tanke på att jag berättade för farmor igår att hon var fri nu och inte behövde kämpa längre och att hon kunde lämna oss när hon kände sej redo
Hon måste verkligen ha lyssnat på mej och har kanske även väntat på att någon skulle säga det till henne för det känns liksom som att hon började släppa taget efter att vi hade varit där igår.
Så pappa berättade att dom skulle eller redan hade börjat att ge henne morfin och så frågade han om jag ville åka dit och jag svarade faktiskt nej för jag var ju där igår och det kändes som ett bra avslut för mej för jag hade fått sagt det jag ville.
Han frågade även om jag kunde ringa brossan för jag berättade att han hade kommit hem från jobbet och jag svarade att det skulle jag göra så när vi hade pratat färdigt så ringde jag till brossan för att höra om jag kunde komma in med hans Bilsport tidning som fortfarande kommer i min postlåda (hans gamla postlåda) fast att dom vet att han har flyttat för snart 2 år sedan.
Som ni förstår så valde jag att inte ta detta med farmor via telefon utan jag ville prata med brossan ansikte mot ansikte istället för vi är ju ändå grannar så det är närma att gå över till honom och jag hade en bra ursäkt med att gå över med tidningen till honom.
Så jag gick över och lämnade tidningen till honom och så berättade jag om att dom hade satt in palliativ vård på farmor och han sa precis som jag att det var på tiden för hon har försökt att kämpa nu i flera veckor utan att ens ha kunnat ta sej upp ur sängen längre och att han inte gärna ville åka dit utan komma ihåg henne som hon var.
När vi hade pratat lite så skulle han köra till garaget för att mecka lite så jag gick över till mej och efter bara kanske 5 minuter så ringde han och frågade om jag ville följa med honom in till farmor för han ville ändå köra dit en sista gång och jag svarade att det kunde jag absolut göra så han kom och hämtade mej och så körde vi in till farmor för att möta upp pappa
Innan vi gick in så var jag noga med att fråga så att farmor inte skulle dö under tiden som vi var där för det ville jag absolut inte vara med om och pappa sa att läkaren hade sagt att det hade inte gått så långt än utan att vi kunde gå in och sätta oss och prata med henne i lugn och ro så det gjorde vi.
Vi satt där en lång stund och pratade både med farmor men även oss emellan om allt mellan himmel och jord och jag passade på att ta dessa två bilderna där farmor ser ut att sova och hon låg verkligen så lugnt och stilla där i sängen och man kunde höra att hon andades fortfarande så bara för att förtydliga NEJ FARMOR ÄR INTE DÖD PÅ DESSA BILDERNA för det skulle jag aldrig dela på sociala medier!
Hon skrämde nästan ihjäl mej när hon nös en sån där riktig skriknysning och det var nära att jag kissade på mej där jag stod och vi kunde inte låta bli att skratta alla tre och jag tror nog att farmor skrattade inne i själen också för att hon hade fått skrämma mej en sista gång
Innan vi gick så var jag med om det jobbigaste som jag någonsin har varit med om och det var att höra pappa säga hejdå till sin mamma och brossan att säga hejdå till farmor. Det tog verkligen hårt på mej och jag fick bita mej i läppen för att inte börja gråta!
Det är inget fel med att gråta men jag är ju liksom inte ledsen över att det är farmors tid att lämna utan detta är det som är det bästa för henne och hon har levt ett långt liv utan det som gjorde mej ledsen var tanken på att detta är pappas mamma och att han är tvungen att säga hejdå till henne vilket måste vara fruktansvärt svår även om han inte visar något.
Även att se min bror säga hejdå till farmor var jättesvårt för jag är alltid så orolig över alla andras känslor istället för mina egna
Jag tog farmor i handen och sa hejdå till henne, att jag älskade henne och att vi skulle ses igen i nästa liv innan vi gick därifrån
Men ja det var svårt att åka därifrån och veta att det med största säkerhet var sista gången jag såg farmor i detta livet men jag VET att farfar står och väntar på henne med öppen famn och när det sen är min tid att gå om förhoppningsvis måååånga år så kommer dom att stå där och vänta på mej vilket jag ser framemot
När vi kom ut utanför vårdboendet så var det lite dyster stämning men vi försökte att skämta till det ändå för det är bara sånna vi är som människor och när brossan hade kört för att träffa en av sina bästa kompisar som han skulle åka med till IKEA så körde jag och pappa till apoteket för att hämta ut mediciner innan vi körde tillbaka till min lägenhet
Efter att pappa hade varit med mej uppe på Arons för att köpa ost till mej då mina pengar faktiskt är helt slut denna månade och jag inte får pengar förrens den 28 så körde han hem till mamma och Simba och jag satte mej i soffan för att göra mina språklektioner som gick väldigt bra idag
Så fort språklektionerna var färdiga så klädde jag på mej och gick min runda som bara blev bort till kapellet och farfars grav idag för jag kände att jag behövde gå dit och orkade faktiskt inte gå hela den långa rundan
När jag satt där i kapellet så funderade jag åter igen på om farmor faktiskt hörde när jag sa till henne igår att hon var fri och inte behövde kämpa länge och jag fick dåligt samvete för jag ville inte skynda på hennes sista tid här i livet men jag vill ju inte heller att hon ska lida så det är svårt.
Att vara kristen är inte alltid lätt!
Men jag är tacksam över att jag har min tro och NEJ jag tänker inte predika för alla har rätt att tro eller inte tro på det dom vill men jag är i alla fall tacksam att jag har något att falla tillbaka på i min sorg.
Väl hemma i lägenheten så började det regna lite och sen så har det droppat lite då och då men inte kommit något riktigt regn än men jag håller fortfarande tummarna för jag känner att vi behöver både regn och åska för att rens upp i luften
Men vi får väl se om det kommer mer under kvällen och natten
Nu ska jag skriva färdigt detta inlägget och sen ska jag sätta mej och spela gitarr ett litet tag för det känner jag för så får jag se vad resten av kvällen bjuder på sen innan sängen kallar.
Var rädda om er mina underbara läsare
Namn: Mandy
Smeknamn: Pandy eller Flannels
Hårfärg: Eldrött sedan 2011
Född: 30/10 - 1991
Hobbys: Bilar, fotografera, göra ljus och pyssla
Diagnoser:
Migrän
Fibromyalgi
Hypermobilitetssyndrom (överrörliga leder)
Destiel (Dean & Cas från Supernatural) shipper 💚💙