Ja alltså var ska jag ens börja dagens inlägg?!

Hela denna dagen känns som att det är nationella #AlltÄrMandysFel dagen idag   

Det har hänt en hel del roliga och knäppa saker idag och två av dom ska jag berätta om nu och vi tar dom i rätt ordning....

När jag skulle gå in från farmors uterum när jag hade hängt upp hennes kläder där så skulle jag dra igen dörren bakom mej så får jag hela jäkla handtaget i handen och jag blev så jäkla förvånad. Hela jäkla handtaget delade sej och där stod jag med handtaget i handen och fattade först inte vad som hade hänt så det tog några sekunder innan jag insåg att jag stod med insidans handtag i handen och nu gick inte dörren att öppna för handtaget på utsidan satt löst. 

Det hela slutade med att jag fick gå ut och gå in genom altandörren för att kunna hjälpa pappa att öppna dörren så att han kunde laga den. Men som den han är så lyckades han fixa det och jag har inte lyckats att ta sönder det sedan dess fast att jag var ute och hämtade grejer på uterummet innan vi skulle äta. 

Så nu vidare till det nästa roliga och det var när vi hade lagat mat och vi skulle äta. Det blev spaghetti med köttfärssås och när jag satt och åt i godan ro så kände jag hur en spaghettibit åkte upp i näsan via svalget. Fråga inte hur för jag fattar inte det själv. Det blev typ som ett baksug och det kändes så jäkla äckligt att ha den biten där i näsan så jag försökte att få ner den i munnen igen så att jag kunde spotta ut den. Jag lät på riktigt som en katt som försökte få upp en hårboll och både farmor, pappa och Salle skrattade så att jag fick tårar i ögonen   

Ja nä alltså vad ska man säga det är aldrig en lugn stund när Mandy är i farten. Förhoppningsvis så kan det vara en lite lugnare dag imorgon utan att själva huset brinner upp för att jag till exempel ska skumma lite mjölk. Vi får helt enkelt se imorgon om huset står kvar   

Förutom det så har jag inget mer att berätta om idag så vi slutar här. Vissa dagar finns det inte så mycket att skriva om och idag är en sån dag så dagens inlägg kommer att klassas som ett snabbt inlägg.

Nu ska jag krypa upp i soffan med ett glas kaffe och bara titta på Supernatural tills jag ska gå och lägga mej       

Var rädda om er mina underbara läsare   

Idag så har jag inte gjort jättemycket mer än att ligga i sängen. När jag vaknade i morse så kände jag bara att idag behöver jag en heldag i sängen för att kunna vila upp både kroppen och sinnet. Så när pappa hade kört till jobbet i morse för att skriva lite papper och mamma hade kört för att göra några ärenden så gick ja och la mej igen. Sen så sov jag till båda kom hem vid 16 tiden. Det var väldigt skönt att bara få ta en heldag i sängen för nu känner jag mej ganska så pigg och utvilad faktiskt. Dock så har jag ju fortfarande ont men det har jag ju varje dag så det är inget nytt och inget som jag hade förväntat mej skulle gå över bara för att jag sov lite extra.

Sen nu på kvällen så har jag varit hos läkaren för jag hade en tid kl 18:15 fast att det egentligen är en afton idag då det är 13 dagar sedan julafton. Så alltså är det trettonafton idag. Men jag hade en tid ändå och det var skönt att den var så sent på kvällen för då var det bara jag som var där förutom en dam som lämnade när jag kom. Tydligen så var jag den sista inbokade ikväll. 

Efter att ha väntat ett litet tag så kom min läkare och kallade på mej och vi gick till hans rum där jag berättade att mina smärtor inte har blivit bättre utan snarare sämre. Vissa dagar är det ju så illa att jag knappt kommer upp ur sängen eller knappt kan torka mej när jag har vari på toa. Det är ju inte så roligt och det höll han med om. Sen så berättade jag även att SOC är på mej hela tiden om att jag behöver en diagnos för att kunna fortsätta få pengar från dom. Så jag sa ärligt till honom att det är egentligen inte jag som vill ha en diagnos utan att det är dom som vill att jag ska ha det. Och det är så sjukt att dom hotar med att dra in dom ynkliga kronor som jag får av dom varje månad. Alltså vem kan ens leva på knappt 3000 kronor i månaden?! Jag är glad att jag får lov att bo hemma hos mina föräldrar fortfarande för jag hade inte klarat av att ha både en lägenhet och mat och allt annar sånt för 3000 kronor i månaden. Bara för att förtydliga så vill jag säga att jag inte skäms för att få ersättning av SOC för utam dom så hade jag inte haft ett enda öre!

Men i alla fall så kom vi fram till att vi ska ta lite fler prover och sen så ska ja få en remiss till Magnet Röntgen för att undersöka ryggen. Jag ska även ta kontakt med min fysioterapeut igen för att hon ska kunna kolla över de olika fibromyalgi punkterna i kroppen och sen skriva ett utlåtande som jag kan lämna till läkaren. Sen så får vi gå vidare från där!

Här är en skärmbild från min journal där jag har tagit bort min läkares namn:

Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att han faktiskt skrev in i min journal att SOC är på mej hela tiden och vill att jag ska få en diagnos. Det ska bli kul att skicka den skärmbilden till min handläggare för h*n vill alltid veta hur det har gått hos läkaren. Nu kanske detta blir som en knäpp på näsan att dom backar lite och inte pressar mej så hårt. Jag mår ju liksom inte bättre av det!

Som sagt så blir jag ju inte mirakulöst frisk bara för att jag får en diagnos men jag kan förhoppningsvis få den hjälpen som jag förtjänar och har rätt till!

En kompis till mej hade delat denna bilden igår och den passar så bra in på mej!

Men nog pratat om det nu jag håller er uppdaterade på hur det går här på bloggen framöver   

Jag fick även dokument från Polisen i min Kivra app idag. Först så blev jag förvånad och tänkte vad fan har jag gjort nu men sen så kom jag ju på att det har att göra med drönaren. Det är första gången som jag har fått dokument från Polisen   

Självklart så har jag tagit bort alla namn på poliser och även andra namn så det är därför som där är en del blanka ställen men jag vill inte gå ur med folks namn!

Men ja som ni ser så blev ju tyvärr anmälan nerlagd på grund av för lite bevismaterial men det är ju så det är ibland så nu får vi helt enkelt se om killen ens hör av sej och hämtar drönaren hos polisen eller om han skiter i det.

Nu går vi över till något mycket viktigare...

... nämligen att min älskade pälsbeklädda son har varit hos oss i över 2 år nu. Igår så var det hela 2 år det har varit både 2 bra och dåliga år. Dåliga för att stackars Simba är allergisk mot typ allt och måste äta kortison resten av sitt liv men bra för att det verkar som att det funkar och han mår mycket bättre nu. Han kliar inte sönder sej själv längre. Dock så ser han extremt tjock ut på grund av all kortison. Men det är nog bara så det får vara nu. Hellre lite uppsvälld än att han ska behöva klia sej så att det blöder och rinner sårvätska hela tiden!

Här kommer en liten bild bomb på min älskade sötnos   

Han är en riktig sötbulle och jag skulle gå igenom eld för honom. Jag skulle ge honom mitt sista andetag om det gjorde att han kunde överleva! Han är min bästa vän och dessutom min psykolog. Allt jobbigt som händer berättar jag för honom och han svarar nästan alltid med att spinna eller titta på mej med sina stora vackra ögon. Jag älskar honom av hela mitt hjärta     

Nu hoppas jag att avslutningen kommer med i dagens blogginlägg för jag vet inte vad som hände igår för jag hade skrivit samma slut som alltid men det kom helt enkelt inte med. Dock så har ju Bloggplatsen haft problem några dagar nu så det var kanske bara så att det fortfarande var problem igår. Vi får helt enkelt se vad som händer idag!

Jag höll nästan på att glömma att berätta om tjejen som lämnade ut mitt paket idag i affären. Hon tittade på min One Tree Hill hoodie och sa "Wow jag gillar din tröja den är ju från One Tree Hill!". Jag älskar verkligen att folk vill prata om den. Det bli en konversationsstartare och jag älskar tröjan lika löjligt mycket nu som jag gjorde när jag först fick den   

Nu ska jag göra dagens tyskalektion och sen ska jag titta vidare på One Tree Hill för sen när jag har tittat färdigt på hela serien (är på säsong 8 nu av 9) så ska jag nog börja titta på Supernatural för den verkar bra men jag har inte kommit så långt att börja titta på den än. Jag får väl ge det åtminstone de tre första avsnitten för att se om det är något som passar mej eller inte.

Var rädda om er mina underbara läsare och glöm ALDRIG bort hur VÄRDEFULLA ni är för mej